januari 11, 2012
För några år sedan pågick en diskussion bland de som tidigt tagit till sig agila metoder: vad skulle “agile” översättas till på svenska? Många kände att “agil” var svårt att förklara för folk och mest gav associationer till hundar som hoppar genom ringar. Det fanns en hel del röster, inklusive min egen, som föredrog att kalla det vi höll på med för “lättrörliga metoder”.
Det fanns en hel del röster, inklusive min egen, som föredrog att kalla det vi höll på med för “lättrörliga metoder”.
Med facit i hand vet vi att det gick rätt bra att etablera “agil” i svenskan, idag har de flesta som sysslar med systemutveckling hört talas om agila metoder och Scrum, som är den agila metod som de flesta använder. Däremot är det enligt min erfarenhet få agila team som är vad jag skulle kalla lättrörliga.
Vad innebär lättrörlig?
Jag har ingen entydig definition av vad lättrörlig betyder, men för enkelhets skull kan vi anta ett team med följande egenskaper som alla möjliggör hantering av förändring:
-
Kan releasa till produktion minst en gång i veckan.
-
Har en deployprocess som tar mindre än en halvtimme, gärna mindre än fem minuter.
-
Har en täckande automatiserad testsvit.
Många som läser ovanstående lista säger säkert att “man behöver inte allt det där för att vara agil”.
Vilket på sätt och vis är min poäng. Agil som ordet tolkas av den överväldigande majoriteten idag handlar om en projektledningsmetod – något som främst handlar om sociala och organisationella förändringar. Vi inför ståuppmöten, vi delar in projektet i sprintar och konverterar kravspecen till en backlog.
Enkelhet är skillnaden
Däremot hoppar vi oftast över det som XP definierade som en av fyra grundvärderingar: enkelhet. Det är enkelhet som gör att vi kan releasa ofta. Det är enkelhet som gör att deployment går snabbt. Det är enkelhet som gör att vi överhuvudtaget kan skriva automatiska tester för systemet vi skapar. Det är det som skiljer ett lättrörligt projekt från en agil SAP-implementation.
Det är enkelhet som gör att vi kan releasa ofta.
De tidiga Scrumförespråkarna visste detta. I den första boken om Scrum skriver Jeff Sutherland:
The key to entering a hyper productive state was not just the Scrum organizational pattern. We did constant component testing of topic areas, integration of packages, and refactoring of selected parts of the system. These activities have become key features of XP.
Idag ser de flesta Scrumprojekt helt annorlunda ut. Det är därför dags att acceptera den glidning i betydelse som ordet “agil” haft, och skilja den från “lättrörlig”, även om de från början beskrev samma sak. Och när ni utvärderar er agila satsning och tycker att det inte var så stor skillnad mot tidigare så kanske ni skall ta nästa steg och satsa på att bli lättrörliga också?
Bild av Paul Downey under CC-BY 2.0
